En höstkväll hade Linnea öppnat några fönster på vid gavel. Det hade blivit så varmt här inne tyckte hon vilket det måste ha varit efter att vi eldat eftersom jag inte märkte att fönstren var öppna.

Jag ställde mig i det öppna fönstret och njöt av den härliga höstkvälls luften. Tänk vad härligt att få stå i ett öppet fönster och få njuta av frisk luft och vacker skog som utsikt.

Jag älskar hösten och jag älskar höstkvällar, då kommer funderingarna om framtiden.

En blomma som slått ut,

som lyser

och värmer

i hösten.

En blomma,

så fri,

så vacker.

En blomma 

som behöver få växa

i ljus

med näring utifrån.

Just då

bjuder den på vacker glans

på ljus i mörker.

En del

fortfarande i knopp,

behöver lite mer

ljus och värme.

Behöver vårdas

för att kunna slå ut,

för att kunna blomma.

Ömhet 

för att kunna ge,

för att kunna vara fri.

För att slå ut.

Värme,

i det mörker

världen ibland bjuder på.

Då kan den växa,

för att sprida glädje,

vi gläds

med tacksamhet.