Ojoj...länge sen sist

Sommarminnen! Sommaren gör sig påmind i mitt minne. Det ljusnar ute och snart har vi våren här. Har inget emot vintern men börjar nog längta dit nu, till våren. Se snön smälta, samtidigt som det ju är så bra sålänge det går att pulka. Då har barnen något att göra hela tiden. Det tycks man inte heller tröttna på.
Sitter här med en varm brasa brinnandes i spisen. Idag har jag två sjuklingar hemma, far i huset samt Amanda och kan skatta mig lycklig över mitt eftermiddagsjobb.
Jag har gjort blåbärs-hallon soppa åt de mina. Hunnit koka hallonsylt och gjort pannkaka. Sen blir det dags för jobb och tid med lillan.
Ibland blir jag påmind om hur härligt jag har det. Hur bra vi faktiskt har det. Nu är en sådan tid, när händelser i min omgivning gör mig påmind och jag inser att jag borde berätta detta för alla lite oftare.

Ett Nytt år med nya utmaningar

Så var ett nytt år här, vi önskar varandra ett gott nytt år och förbereder oss för nya utmaningar. Vad bär detta år i sitt sköte, blir det ett gott år? Frågor på ett ännu oskrivet papper, frågor helt utan svar. Vad kommer här näst?

Förra året bjöd på sina utmaningar och nya spännande uppdrag. Jag ser tillbaka på året som gått med glädje och tacksamhet. Att fundera över ett år som gått, tänk vad mycket som hunnit hända under detta år. Många händelser adderas till livspusslet, pusselbitar som hittat sin plats. Nya bitar väntar, var skall de ligga, kommer det att passa in och kommer förväntningar att besannas.

Pappret ligger blankt, helt utan text och bild. Förra årets händelser knöts ihop och lades till säcken med minnen. Nu får vi gå vidare, arbeta vidare på samma linje eller bryta och göra nya. Vi kan dela och invänta vad som kommer näst.

En ny termin med spänning och nya äventyr. Dygnet får sina vanliga timmar, med allt vad vardagen har att erbjuda. Vardagen, det som är livet. Att få ha vardagen man trivs i, att få njuta och leva i allt vad den erbjuder. Att få stanna upp och reflektera, fundera vad som går bra och vad som behöver jobbas på. Att få vara en del av en familj, en familj där alla växer för vart år som går. En familj, sammanflätad av löften och sammanbunden av ord. En familj mitt i livet med prövningar och framgång, med funderingar och svar. I tro, med hopp och kärlek.

 Tipp, tapp, tipp, tapp...sången fick jag höra första gången för iår i fredas. Lillajulstämningen kom med den. Så fint när någon liten sjunger för en.

 I fredags hittade julbelysningen fram här hos oss. Flickorna var på kalas och så roligt att pynta tills de kom hem och få bjuda på fredagsmys med julbelysning.

 Vackra mönster på fönstren. Nu är kölden här och visst njuter jag, när kölden kommer då börjar julstämningen komma krypandes. Lite snön täcker marken, jag väntar på mera men gläds åt den lilla mängd vi fått. Den gör dagen så mycket ljusare och julstämningen påtaglig. I år skall vi helt skippa julstressen och göra en avstickare för julshopping. Härligt!

 Vi firade lillajul hos mina föräldrar med familjen samlad. Här minstingen Julia som kramas, så härligt att få bli moster igen och få sköta en så liten söt tjej. Familjesammankomsterna ändras när en liten finns med och förgyller. En till liten individ som skall växa och utvecklas och snart springer efter dom andra och hittar på och tar efter. Njuter av tiden, av nuet.

 Fyra samlade för gemenskap, sitter och pärrar med mobbo.

Lillajultomten kastade in paket och leende ivriga barn såg till att öppna. Lite roliga gåvor att använda och njuta av i väntan på storajul. Mina tjejer fick en box med julfilmer om Madagaskargänget, sammanlagt fyra. Annars i mitt tycke också fantastiska barn filmer fulla av fantasi och humor. Vi har tittat, skrattat och njutit och visst lär det bli flera titt innan jul. Extramaterialet på dessa var också fint.

Alla helgons dag. Flickorna och jag har just varit och tänt ljus till en del gravar. Vi var till Gamla Vasa och Kvevlax, så småningom skall vi till Vassor bara J-A kommer hem från skogen.

Detta är för mig absolut en dag med tankar och minnen av de vi misst. Disskutioner har vi haft, jag och barnen om allt möjligt som rör de som dött men också begravningsplaner och andra gravar. På gamla begravningsplan funderades på alla de gravar med staket runt, vilket får en själv att fundera. Vi tände ett ljus på farfars mammas grav. Dom var torpare och vilken skillnad på dessa gravar och de som var stora i Vasa. Vi funderade på detta och många frågor och funderingar fanns. Att få stå och förklara hur människovärdet och synen på detta förändrats genom åren får en själv att tänka till och att det syns så bra ännu idag om man går på speciella platser. En kommentar av ena tjejen var att de också ser ruttna ut även om de har staket, får en att känna att visst är vi på rätt väg. Vi tände ett ljus vid ett litet järnkors, funderade kring allt möjligt, satte oss i bilen och körde mot modernare tider. Jag hann fundera över farfars familj och hur de levde som torpare, ser det framför mig. Saker som farfar skrivit ner, en guldgruva för oss som inte varit med, som inte, sett och upplevt men som kan se det framför oss. För oss som känner med och tänker och minns. Att förstå liv och tid som gått, för mig viktigt att föra vidare. Dessa dagar är guld värda, när man tar sig extra tid till detta.

Läste på nätet att Alla Helgona, då är det Okej att tala om döden och fundera kring detta men att övriga dagar på året är det nästan Tabu. Tack och lov har vi det inte så här hemma, vi har mist många och sorgen får leva året runt. Sorgen får man prata om när den känns av. Minnen diskuteras och det funderas på allt möjligt. Vi tittar på foton och minns. Denna dag känns ändå speciell och ett avslappnat sätt att få tänka och visa att man bryr sig och älskar är att få gå och tända ett ljus på gravarna. Tända ett ljus för våra nära som lämnat oss och gått vidare, att få tända ett ljus för dom vi älskar men inte längre kan tala om det för. Att få älska är också att mista, att sakna och sörja. Sorg och kärlek som ett par sida vid sida.

 En höstkväll hade Linnea öppnat några fönster på vid gavel. Det hade blivit så varmt här inne tyckte hon vilket det måste ha varit efter att vi eldat eftersom jag inte märkte att fönstren var öppna.

Jag ställde mig i det öppna fönstret och njöt av den härliga höstkvälls luften. Tänk vad härligt att få stå i ett öppet fönster och få njuta av frisk luft och vacker skog som utsikt.

Jag älskar hösten och jag älskar höstkvällar, då kommer funderingarna om framtiden.

En blomma som slått ut,

som lyser

och värmer

i hösten.

En blomma,

så fri,

så vacker.

En blomma 

som behöver få växa

i ljus

med näring utifrån.

Just då

bjuder den på vacker glans

på ljus i mörker.

En del

fortfarande i knopp,

behöver lite mer

ljus och värme.

Behöver vårdas

för att kunna slå ut,

för att kunna blomma.

Ömhet 

för att kunna ge,

för att kunna vara fri.

För att slå ut.

Värme,

i det mörker

världen ibland bjuder på.

Då kan den växa,

för att sprida glädje,

vi gläds

med tacksamhet.

Ett tag sedan

Det har gått ett tag sedan jag skrev märkte jag nu när jag såg det var den 14.7 som jag senast skrev. Jobbet har börjat för terminen och nu börjar jag vara varm i kläderna. Nya, roliga utmaningar gäller även denna höst. Förutom dom kör jag vidare på det vanliga, anmälde mig och fick plats till Zumba idag. Fantastiskt, en träning som är så viktig för mig. Hittade också två intressanta föreläsningar i katalogen som jag skall anmäla mig till senare.
Amanda har kört igång med fiol och nu har jag båda flickorna i skolan och en på eftis tillsammans med mig på eftermiddagar.
Förmiddagen idag tillbringade jag i stan och skaffade förnödenheter. Speciellt en ny bäddmadrass, så nu blir det skönt att gå i säng. Har provlegat och det bådar gott det där.
Nu är jag trött så snart skall jag nog krypa till kojs:)

7 och 9