Farmors tavla av den sista måltiden hänger numera över vårt matbord, den som under hela barndomen hängt vid farmor. Den påminner om barndomen, den påminner om lyckliga stunder. En dag som denna påminner den också om alla de gånger släkten suttit runt farmors bord. Det var ju där vi träffades alla, runt bordet och i vardagsrummet med samtal och glada skratt. Huset fylldes av glädje dessa dagar och man anar den glädje som tavlan speglar. Dagar av avsked, men också av glädje att vara samlade allihopa. Lutade mig ofta mot farmor och farfar, med dom fick jag dela min tro och mina åsikter. Nu är båda borta men finns kvar i glada minnen och i stödet som jag bevarat i mitt minne. Stödet från dessa två som gav mig så mycket.