Körde barnen till dagis och skola och for sen hem och vilade. Är som sagt sjukskriven denna vecka för stukad fot. Satt och skrev lite i min självbiografi och kollade runt lite på nätet.
For sedan efter flickorna, Amanda hade bestämt att hon skulle till faster och Elvira så jag tänkte köra henne dit. När vi kommit en bit märkte jag att det var alldeles för mycket snö så jag vågade inte köra längre utan tänkte vända. Då körde jag fast och där satt jag. Hmm...sådana här gånger börjar jag på allvar fundera på att byta bil. Men då borde jag ha 4 hjuls drift och det anser jag inte ha råd med.
När jag försökt en stund dök en bekant upp. Han lyckades med en del ansträngning köra bort bilen och backa den så att jag skulle komma igång igen. Ett stort tack skall han ha. Då han backade gick jag och flickorna efter varpå Linnea påpekar att en karl kan no mycke, så de behövs överallt. Han backade tack och lov så långt att det inte skulle vara något problem att komma upp för backen jag körde fast i. När han sen gick iväg sa Linnea: " XXXXX är no en rikti hjälte han, han sko konn ha en sånde på axlan!" (sån som superhjältar har). En riktig vardagshjälte, för sen kom plogbilen också så där lagom efteråt och jag slapp ända hem utan problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar