11.03.2010

Som hjorten längtar till bäckens vatten,
så längtar jag till dig, o Gud
PSALM 42:1


Vi har tänt ljus ikväll för min mormor som idag gått vidare på sin vandring. Hon somnade in i sömnen till synes utan smärtor.

Minns den gången jag sov vid mormor. Min kusin och jag hade gått ut och gå en ganska lång bit och det började hällregna. Mormor hade varit ut och letat i hällregnet och var så bekymrad när vi slutligen kom tillbaka. Vi hade sökt skydd i en lada.
Barndomsminnen, hennes goda plommonsoppa som hon bjöd till både gröt eller med grädde till efterrätt.
Hennes böner, bibelcitat och alla skratten vi haft pga. mormors envishet. Hon stod för sina minnen och hävdade sig ha rätt trots att alla andra mindes det helt annorlunda.
Hennes stolthet över morfar, samt sorgen att hon misst honom så tidigt.
Vår diskussion om huruvida man kan eller inte bör fara på dans strax efter en konfirmation.
Hennes omtänksamhet och omsorg om oss barnbarn och barn, hennes komplimanger när vi var duktiga vilket vi nog var hela tiden i hennes ögon.
Hennes noggrannhet om hur man skall bete sig i en kyrka och mot präster och diakonissor.
Hennes glädje över att alla barnbarn valde att konfirmera sig.
Alla de gånger vi satt och såg på hennes gamla fotografier och hon berättade vem som fanns på fotot.
Hennes glädje över alla barnbarnsbarn.
Hennes leende och glädje sista gången jag kom och hälsade på henne.